Barndomsminnen från Ränneslöf Anna B

Barndomshemmet i Ränneslövs prästgård

En lång prästgårdslänga på sydhalländska slätten. Norra sidan, som vette mot vägen, bestod av 11 (elva !) stycken stora fönster, (varav tre utgjorde läsbarnssalen). På framsidan fanns också 11 fönster! (Tänk vilket arbete med innanfönsterna!) Men där var längan avbruten av två stora stentrappor, en som ledde till husets tambur och en blindtrappa, på senare tid gjord till ingång till expeditionen. På västra gaveln fanns köksingången med pumpen utanför, och på prästgårdens östra gavel läspojkarnas och läsflickornas åtskilda ingångar. (Vad Gustaf och jag hade roligt där om somrarna, när vi lekte att vi bodde där, Gustaf vid pojkarnas trappa och jag vid flickornas) På grund av alla de stora fönsterna och de i flera rum befintliga stora dubbeldörrarna blev det ej så mycket ytor över för möbler. Har beundrat Mors förmåga att trots detta möblera så smakfullt. Genom hela prästgården gick en lång, lång vind - från östra gaveln till det enda på västra gaveln belägna rummet. Det var guvernantens rum eller sedermera pojkarnas rum. Vid rummet var den så kallade mjölkammaren belägen. Här stod de stora säckarna med vetemjöl, rågmjöl och socker. Här hängde de härliga rökta skinkorna, som röktes i samband med julslakten men sedan användes till middagsmat till sommarens härliga grönsaksstuvningar. Vilken skön doft det var i mjölkammaren! I hörnet stod musfällorna laddade.. Där fanns också den ålderdomliga typen fälla, där mössen kunde bli avrättade på rad!

 I Ränneslöv var alltid somrarna soliga och sköna. Och regnade det, var det härligt sommarregn med koltrasten sjungande i grantoppen vid ängen, där "Kons gubbes ko" betade. Vintrarna var väl i allmänhet ganska milda och disiga. Även det hade sitt behag med den gråtunga dimman drypande på trädgrenar, och man hörde fåren bräka från grannställena. Våren --- de första snödropparna och luktviolerna vid södersidans vinstockar.. Den stora fyrstammiga almen blev skirt ljusgrön. Kas-tanjeblom, fruktträdsblom!! Oj, oj, oj! Här finns så många intryck! Höstens sprakande färger och månskensnätter! - Till prästgården hörde också en gammal flygelbyggnad med två större och ett  litet rum. Vilka vackra kakelugnar här fanns! Dessa rum användes till gästrum och adjunktsrum om sommaren. Här stod en gammal adjunktssäng från den tid, då biskop Carl Block i början på århundradet var adjunkt i Riv. Vilket fick Maria Sjöholm att utropa på tåget på resa från Riv:- "Jag fick ligga i samma säng som biskopen!" Hon tystades ner av medpassagerarna. I denna prästgård bodde Far, Mor, åtta barn, tre jungfrur, guvernant. På senare tid även adjunkt. Ofta hade vi också gäster hos oss, längre eller kortare tid.

 Far var kyrkoherde i Ränneslöv och Ysby från 1916 till 1937, då Far dog. Över Far vilade alltid evighetsallvaret. Allt i livet hade sin inriktning på evigheten. Det var alltid en viss distans till Far. Mor hade ett lättare sinnelag, var konstnärlig och musikalisk, men var de senare åren ganska klen. Hade fött tio barn, varav åtta levde samtidigt. (Nu är endast fem kvar.) Mor dog 1934 ej fyllda 55 år.

 "En var Napoleon som med sin hand krossade hela Europa. Nio, voro muserna i grekernas land om man dem räknar tillhopa. Och i den svenska akademin sitta de aderton alla. Men hur många äro då vi?• Man må de åtta oss kalla." Så skaldade Lars, men han kom inte längre än att beskriva Elsa.

 Vi syskon hade en ovanligt stor sammanhållning och mycket roligt tillsammans. Dagen började och slutade med husandakt, där alla var med, även jungfrurna i köket, vedhuggaren Emil Bengtsson och hans söner eller någon annan tillfällig extrahjälp. Efter morgonandakten var det frukost och sedan hade guvernanten skola med de hemmavarande skolpliktiga barnen. (När Far blev äldre och fick adjunkt -1935-satte Far denne att läsa med barnen, medan Lisa fick hjälpa till på expeditionen. Detta föranledde adjunkten att demonstrera 1:a maj med ett plakat "Mannen vid skrivbordet - kvinnan i barnkammaren - ej tvärtom". Plakatet höll han framför sig, medan han gick runt matsalsbordet sjungande "Upp till kamp - - -") Pojkarna fick studera vid Halmstads högre allmänna läroverk. Då var det inga skolfria lördagar, inga läxfria måndagar, En liten elvaåring kom endast hem till de större loven. Vad det måtte ha känts i hjärtat! När Lars 11-årig kom till Halmstad och bodde has tant Anna Brunstedt, drog han täcket över huvudet på kvällarna och låg och grät. När Lars och Karl var hemma påsklovet (?) 1928, sändes de tillbaka litet tidigare på grund av de stundande studentskrivningarna, som Lars skulle upp i. I ett brev till Elsa skrev  han sedan (l:a versen kan jag bara) - -

 

”När på spel stora värden, stora värden ger man ut - - -När vi sedan satt på tåget - jag var såsom vanligt stämd -Men Karl-Henrik, han var något kanske very much beklämd .

I ett hörn bakom en herre på en hundra kilogram Satt han där och klämdes värre och kom knappt med benen fram.

När vi sedan hit anlände då var ej tant Anna där. Strax till stan vi återvände och tog in än här, än där. Karl-Åke blev första värden och sen han oss sparkat ut Till ett kondis ställdes färden dädan gick vi till tant Ruth. Sen gick vi hem " 

På sommaren hade vi mycket roligt tillsammans: Bad i Skummeslövs strand. Bil från. Laholm. Yar pojkarna badade för sig, flickorna och någon kvinnlig gäst för sig.. Medhavda smörgåsar (inget pålägg) smakade bra men knastrade av sand, där man låg bland de höga strandrågsaxen. Spelade krocket -  Cykelturer -  Svampplockning i Edenberga skog -- Husförhör.

Sommaren var också de många födelsedagarnas tid, Far, Mor och Elsa fyllda år på våren, Lars på hösten och Karl strax före jul. Alltså var det fem födelsedagar att fira under sommaren. Raden startade med gamla trotjänarinnan Minas födelsedag. d. 26 juni. Hon var född 1867. Dagen inleddes med att hon fick några enkla presenter på en vit duk på bordet i jungfrukammaren. Där stod också en liten bukett nyutslagna gammaldags rosor från den buske, som växte i snöbärshäcken vid potatislandet. Sen bjöd Mina på förmiddagskaffe i matsalen. Hon hade själv köpt doppet hos bagaren i byn. Där fanns bl.a. härlig mossig sockerkaka, drömmar, "kex med mellanlägg" och mariekex. Mina var mycket godhjärtad. Emellanåt köpte hon karameller och bjöd oss barn. Men för att ej bli ertappad av Far eller Mor brukade hon ivrigt uppmana: "Stickåt i mun, stickåt i mun!" Sen efter Minas födelsedag kom Lisas, Margaretas, Annas, Ruths och Gustafs dagar som ett pärlband genom sommaren. Bordet med presenterna stod dukat framför mittfönstret i matsalen, ocn födelsebarnet fick komma in och ta del av det före morgonandakten. Litet blyg men oerhört lycklig kände man sig. När Gustaf fyllde år, var jag alltid litet vemodig. Han fyllde d. 27 juli, och jag kände att nu är sommaren snart slut, pojkarna och Elsa reser bort för hela hösten. Men sen kommer julen!

 I prästgårdsträdgårdens nedra sydvästra hörn låg hönshuset med hönsgården och kycklinggården. En stor, ofantligt skön kastanj gav skugga åt en deI av gården.(Där bodde säkert fladdermössen.) Hönshuset bestod av "lutan", där skottkärran och trädgårdsredskapen hade sin plats, det stora hönsrummet med ”rerarna” där äggen värptes och pinnarna för nattens vila. På rännet ovanför samlades höet fr. trädgården in. Så fanns där ett mindre rum med klisäcken och annat matnyttigt tex. snäckskal. I detta rum lades om vårarna 2 st. hönor på ägg. Oh, vilken fröjd att få se de söta nykläckta kycklingarna, bevakade av sina mer eller mindre ilskna hönsmammor.(En del hönsmammor var väldigt snälla!) Kycklingarna växte upp. På hösten fick hönkycklingarna komma till de vuxna hönsen, och en grann ungtupp fick ersätta den gamle. De andra kycklingtupparna blev söndagsmiddagar. Gustaf o. jag hade ett år matat och lekt med ett par ungtuppar, som blev riktigt tama. De var så ovanligt vackra och fäggranna. Vi ville att åtminstone en av dem skulle få leva. Men gamla Mina, som skötte hönsen, var obeveklig: de skulle slaktas. På slaktdagen stod Gustaf i fönstret och grät och bönade: "Mina, dom har sådana vackra ören!" Mina vände sig vresigt om och ropade tillbaka: "Dom galer så fult, så det är riktigt skam åt det".

Vårt barndomshem präglades av Fars och Mors allvarliga kristendom. Det kunde kanske vara jobbigt mången gång. Men det gav oss barn värme och trygghet och en fast grund att leva vidare på. Lördagseftermiddagarna c:a 1 timme före eftermiddagskaffet samlades husets alla invånare i matsalen vid Fars ringning i klockan, som även brukade kalla till måltiderna. Då hade Far en katekesstund med barnen. Den började och avslutades med psalmsång och bön. Och stillhet lade sig över prästgården. Jag kan uppleva hur jag efteråt, när jag satt tillbaka min lilla stol i barnkammaren, känner doften från nyskurat golv, ser ut över trädgården och hör hämplingen sjunga i päronträdet vid den stora buxbomen. Sen räfsade Gustaf och jag gårdsplanen, ibland under skratt och tokigheter. Några av oss satte trädgårdens blommor i våra kristallvaser - vi hade underbara rosor nedanför vinstockarna - och gick med dem till kyrkan. Så sattes det blommor på Mors och Hannas gravar.

 ” Och när sabbatssol´n  sig höjer, mig till Dina gårdar led” .   På söndagen lyste solen över Ränneslövs prästgård och kyrka.

Falkenberg i sept. 1985 Anna Brander


Välkommen

Välkommen till www.lindmanssidan.se