Brev mm Maria Palme
Klicka på bilderna för att förstora!
Älskade min Alvar! Stockholm 18/10 -80
Du ser af överskriften hvar du har din mormor. Jag har varit här sedan den 7de, bor i faster Christins våning (hon är på Binga) äter hos morbror Carls, då vi (ty MajLisa är med mig) äro bortbjudna. Den 10de hade jag en skön dag då jag i sällskap med mina syskon gick till Herrans nattvard i Jakobs kyrka. Aftonsången var jag i Clara kyrka.
Att ML är road bland alla sina små vänner, är säkert. Det är roligt för mig, ty hon är mycket omtyckt af alla, herrskap som tjänare ---
Så mycket hade mormor att berätta för sin gosse, om Nygård och Stockholm, men det blef för långt i dag, då jag ej längre vill dröja med att säga dig tack för ditt och lille käre Johns bref. Jag blir alltid så glad när jag ser eder handstil.
Att du med nöje läser för din nye lärare fägnar mig mycket. Hur gör John, är han också road?
Du må tro mina böner är varma för Eder- att Herran Gud måtte leda alla Edra steg. Framför många helsningar till dina kära Föräldrar, till John och Helge samt herr Åkermark som redan är af mig afhållen, alldenstund han är snäll och bibringar min kära fina ”Gertrudbarn” mången god lärdom.
Jag måste nämna att lille Herman går nu öfverallt i rummen. Är han ute är han mest i stallet hos hästarna. Der trifs han så godt och där är varmt.
Alvar min! Se ej hur mormor skrifver och tag ej exempel efter henne, ty du skall veta att kl är blott 8 på morgonen, och här i staden med de stora husen, som skymma, blir det ett halfdunkel som är svårt.
Ikring den 27 eller 28 tänkte jag resa hem om Gud vill. Jag går till Doctor Setterblad för det sus och brus, som jemt är i mina öron.
Alla på Nygård, samt Eric och Ellen, bedja helsa dig. De senare hafva en liten Syster Märta, som var 2 år i Augusti, det är en förtjusande liten unge, med långa ljusa lockar.
Nej, nu är det tid att gå upp till frukosten. Far väl, min genomrara gosse- håll dig med hela din själ till Guds ord!
Och glöm aldrig(?) din egen hulda mormor Maria
Vid Marie Charlotte Palmes, född Silfversvärd, graf
Så omildt och så hårt det tycktes
när plötsligen af dödens hand
från slägt och vänner undanrycktes
den vandrerska på jordens strand,
hvars uppgift under all sin lefnad
var andras glädje, frid och trefnad.
Men tröstom oss! Att skräck injaga
kom döden ej med okändt bud.
Som engel kom han att ledsaga
en frälsad ande hem till Gud.
Och hon var väl beredd att följa
till andra sidan livets bölja.
Hon hade endast föga skattat
Åt detta jordelivets flärd,
Men som sitt rätta mål uppfattat
att danas för en högre värld,
Der hennes tankar gerna bodde
i det hon fast på Jesum trode.
Dock gick hon nöjd och from sin bana
och såg i allting Guds behag.
Hon gjorde gott, ej blott av vana,
men ledd av ömsint sinnelag.
Med gladlig håg, ej mörk och dyster
hon var den bästa mor och syster.
Fast detta hjärta mer ej röres,
fast hennes ögas blick är släckt,
Och milda rösten mer ej höres,
och stel den hand hon förr oss räckt;
dock, när vi detta allt begrafva,
vi qvar det kära minnet hafva.
Vi ega ock det fasta hoppet,
att ej skilsmessan evig är,
att, när ock vi fullbordat loppet
med tro och dygd som Christus lär,
vi, i Guds himmel då inåtna,
få återse den nu begråtna!!!
C A P (svågern Christian Adolph Palme?)
