David Lindman

David Lars Stefanus,  född i Solberga  12/6 1906 död i Solberga 14/5 1907

"Vad min lille käre David beträffar, så har jag mera tackat och lovat än klagat över hans bortgång, och även min hustru har varit stilla och undergiven Herrens behag. Han var mycket kär för oss. — — Han dog i sin mors armar. Strax före döden upphörde hans plågor. Oss kunde han då icke se, men hans ögon öppnades så stort och lyftades sakta uppåt. Han började jollra, som han gjorde före sin sjukdom, när han var glad, och det lilla ansiktet fick ett så lyckligt utseende. Hans död var så lätt, att vi knappt märkte, när den skedde, fastän vi noga sågo på honom. Det gör mig ännu så gott att tänka på, hur lycklig han såg ut, när han dog, och jag tror bestämt, att han i sin död smakade den tillkommande världens kraft. — —Det var en sådan skön vårmorgon, då Herren förlossade honom. Vi spelade och sjöngo strax efter hans död ps. 194: 4 och 487: 3, 6, 7 (gamla psalmboken). Allt är nu ett sådant ljust och ljuvligt minne."

Alvar Lindman i brev

Annas berättelse:

David Lars Stefanus, född Annandag jul 1906, var knappt fem månader, när han dog i sin mors armar. Far tog hans bortgång mycket hårt. Mor fick vara den starkare. Det var hon som fick gå och beställa kista osv. Jag har i min ägo "Predikan vid David Lindmans jordfästning i Solberga kyrka d. 17 maj 1907 av A. G. Lindman" skriven med mors underbara handstil. Den börjar: "Att en kort predikan hålles vid detta barns begravning sker icke för att framhålla detta barn framför andra. Ven det har varit en uppmuntrande tanke för mig, att detta barn, som icke kunnat bliva något här i världen, dock skulle kunna göra den nyttan, att det givit anledning till en predikan i Guds församling." Davids grav finns fortfarande kvar på Solberga kyrkogård. På en liten vit marmorplatta står hans namn.