Lisa Karlne

 

 

 

 

 

Sofia Lovisa  (Lisa)   född i Solberga 30/6 1912  död i Kungsbacka 2/9  1981.

gift 27/6 1950  med Olof (Olle) Viktor Karlne, född 10/10 1900 i Gbgs Masthugget, död 17/2 1976 i Kungsbacka.

Lisa hjälpte sin far på pastorsexpeditionen och med läsbarn mm.  Efter hans död kom hon till Göteborg. Hon studerade till skrivbiträde på Filip Holmqvists handelsinstitut och arbetade sedan dels på Nya Elementär och på Folkskolestyrelsen.

När Olle och Lisa gifte sig var han komminister i Mölndal och bodde i Rävekärrs prästgård (där Fågelbergskyrkan nu ligger). 1951 blev han kyrkoherde i Onsala. Efter pensioneringen 1966 bodde de i Kungsbacka. 

          

 Son: Olle Alvar Jonatan, född och död 24/3 1952, Onsala

 

Anna om sin syster: 

Sofia Lovisa - Lisa (om man tar bort o , v ) (1912-1981) kommer sedan i syskonraden. Om henne sa Ruth en gång till mig, att hon är en ovärderlig länk i syskonkedjan. En liten söt historia från hennes barnaår känner vi nog alla till. En solbergabo sa om den lilla ljuslockiga flickan, att det var ett sådant rart barn. "Inte rart, bara kärt", replikerade prosten Ringius. När Lisa sedan återgav detta, sa hon, att farbror Ringius sa "inte rart bara kärt" - "men det var allt rart ändå." Lisas konfirmation har jag ganska gott minne av. Dvs. de yttre tingen. Hennes vackra, svarta klänning, det lilla guldkorset och den fina psalm boken. Allt var så fint för ett litet barnahjärta, och jag beklagade Morbror Harry, som satt längre ner i kyrkan och inte kunde se henne så bra! Lisa var den i familjen, som alltid kom med roliga repliker, slagfärdig som hon var. Tillfällighetsversar var hon också mycket duktig på. Hon var Fars högra hand, liksom tidigare Elsa, hjälpte till på expedi tionen och läste Lilla katekesen med läsbarnen. Efter en sådan lektion skalv hon som ett aspelöv. Far dikterade delvis sina predikningar för Lisa. När Far sedan kom till Lisas stycken i predikan, vred hon sina fötter i kyrkbänken, orolig över att Far ej skulle kunna tyda vad hon skrivit! Till mig brukade Lisa ibland säga, att hon var pilgrimen med den stora bördan och jag pilgrimen med den lilla bördan. Jag funderade många gånger över vad hon menade.