Shetlandsminnen
Till Svenska kyrkans Missionsstyrelse
Enligt Missionsstyrelsens bestämmelse beder jag att härmed få afgifva berättelse öfver min verksamhet bland svenska fiskare vid Shetland detta år.
Jag ankom till Baltasound på Unst den 15de april på eftermiddagen. Vid min ankomst befunno sig i Baltasound ett mindre antal fiskekuttrar från Mollösund, hvilka redan före Påsk begifvit sig hemifrån. Våra fiskare anlände till och afreste från Shetland på temligen olika tider. Största antalet kuttrar som under detta års 1sta fiskeperiod lågo inne i Batlasounds hamn var något öfver 30.
Dagen efter min ankomst erhöll jag hos pastorn vid ”the established Church”, mr Dykes, tillåtelse att få använda sockenkyrkan för söndagsgudstjensterna. I denna ganska rymliga kyrka höllos söndagsgudstjensterna kl. 9 f.m. 3dje söndagen efter Påsk, då nattvardsgång egde rum i den skottska församlingen, hölls gudstjensten i ett slags sockenstuga invid kyrkan.
Söndagsefterniddagarne höll jag katekisationer, de tvenne första ombord på kuttrar, de två sista i sockenkyrkan. Kristi himmelfärdsdag funnos i Baltasound inga svenskar, hvadan jag då icke kunde hålla någon gudstjenst. 2dre Böndagen funnos endast några få landsmän i hamnen och först sent på qvällen lyckades jag samla några af dem till gudstjenst, hvilken hölls i mitt rum.
Förutan söndagsgudstjensterne höll jag lördagsqvällarne och äfven eljest bibelförklaringar ombord, hvarvid jag så mycket som möjligt sökte iakttaga, att dessa skeppsbesök blefvo lika fördelade mellan kuttrarne från de olika fisklägena. Våra fiskare visade i allmänhet både
villighet att deltaga i gudstjensterna samt välvilja mot ordets tjenare och glädje öfver att hafva honom ibland sig. Åtminstone i fråga om kyrksamhet kunna de vara ett godt föredöme för den skottska befolkningen, bland hvilken de dessutom hafva ett godt rykte såsom ordentliga, flitiga och hederliga menniskor.
Å andra sidan erkänner också de våra, att de blifva väl bemötta af skottarne och att dessa gifva ett godt exempel i åtskilligt, t.ex. i fråga om söndagens helighållande.
Det är någonting godt att Baltasounds hamn erbjuder jemförelsevis få lokaler till det onda för särskildt den yngre fiskarebefolkningen. Ombord på kuttrarne råder i allmänhet god ordning och Guds ord blir der brukat om ej af alla så dock af flera. Åtskilligt bidrager sålunda till att man icke utan förnöjelse i denna aflägsna hamn arbetar som prest bland våra landsmän.
Huruvida Svenska kyrkans missionsstyrelse äfven under kommande år bör utsända prestmän till Shetland under den första fiskeperioden, är en fråga som torde böra öfvervägas. Dels hörde jag ofta, att fiskarna, som detta år erhöllo ovanligt klen fångst, talade om att inställa den första resan till Shetland eller att ställa sina färder till andra farvatten. Dels ha fiskarna från några fisklägen t. ex. Klädesholmen och Rönnäng icke brukat deltaga i den första resan, men deremot under högsommaren uppehållit sig i Baltasound, der de saltat den erhållna fisken, hvarjemte äfven fiskare från de öfriga fisklägena åtminstone en och annan gång under den tiden komma till Baltasound, ehuru de då vanligen utöfva sitt yrke fjerran från land.
Möjligen vore det lämpligt att något år försöka, hurudana tillfällena till presterlig verksamhet skulle blifva på högsommaren, såvida icke tillfälle skulle gifvas att – om den första perioden fiskeresorna fortfarande komma att företagas – hålla svensk prest vid Shetland under t. ex. de tvenne första fiskeperioderna.
Min vistelse på Unst skulle ha egt rum 6 veckor. Men då redan vid slutet af 4de veckan de flesta af våra landsmän lemnat hamnen för hemresa till Sverige och de få jag träffade 2dre Böndagen sade sig samma vecka ämna följa de öfvrigas exempel afreste jag redan den 16de Maj till fäderneslandet.
Måtte nu genom Herrens välsignelse det under denna korta tid utförda arbetet icke blifva utan all frukt!
Solberga, Bohus län, den 6 Augusti 1904
A. G. Lindman