Vigseltal
Vigseltal
hållet i Spekeröds Prästgård den 20 juni 1905
-
Godhet och barmhärtighet skola följa mig i alla mina lifsdagar; och jag skall blifva i Herrens hus evinnerligen, Ps. 23:6.
I dessa ord uttalar den helige sångaren sina glada trosvisshet om den nådefulla ledning och hjälp och den trofasta omvårdnad, som han af sin Guds och Frälsares mildhet hade fått röna och än vidare och allt framgent hade att vänta och hvarom han genom den helige Ande sjunger så ljufligt och tröstligt i den 23 ps.: Godhet och barmhärtighet etc. eller Idel godhet och nåd skola förfölja mig i alla mina lifsdagar etc.
Idel godhet och nåd behöfver hvarje människa icke blott, såsom Guds skapade verk utan framförallt såsom syndare, med synd behäftad och af synden genomträngd och fördärfvad, ty allesamman äro de syndare och hafva intet att berömma sig af för Gud. Gud bevisar ock emot dem alla en rikedom af godhet och barmhärtighet, änskönt de flesta icke akta däruppå och icke kunna eller vilja erkänna det, så att de af hans mildhet låte locka sig till bättring och gifva Honom sina hjärtan. De kunna då icke instämma i denna Davids glada bekännelse, ty genom sitt hjärtas hårdhet och obotfärdiga göra de sig förlustiga af Guds godhet och barmhärtighet och ådraga sig Hans vrede och straff. Utan det är de människor som kunna i sanning bekänna med David: Herren är min herde – så att de såsom den gode herden Jesu får höre Hans röst och följa Honom – på hvilka Herren kan efter sitt eviga kärleksuppsåt och sin outgrundliga kärleksvilja bevisa sin godhet och barmhärtighet, så att idel godhet och nåd skola följa dem eller efterjaga och förfölja dem och det icke blott till någon tid utan i alla deras lifsdagar, ja icke blott i tiden utan i all evighet. Ty de skola blifva i Herrens hus, föremål för Hans godhet och nåd icke blott under sina lifsdagar här på jorden, utan vid tidens gräns i döden få de ingå i Guds himmelska hus, i de härliga boningarne i himmelen, där deras Frälsare och herde är för dem ingången och för dem har berett rum. Till detta stora och härliga mål hafva de ställt sin vandring, till detta mål löpa de eller beflita sig åtminstone därom, ehuru de till sitt djupa bekymmer inse, att mycket, alltför mycket däri hos dem fattas. Men de hafva det sinnet och det uppsåtet och det är hos dem det fortfarande bemödandet, att de måtte kunna säga i sanning med aposteln: Jag förgäter det till rygga är och sträcker mig efter det som frammantill är, jagande efter målet etc. Se detta är då ett saligt löpande och jagande, ty såsom det är en frukt och verkan af Guds godhet och nåd, så följa Hans godhet och nåd en sådan människa och jaga efter henne så att hon icke kan undfly. Äfven då det under frestelser, motgångar och lidande får hennes känsla och erfarenhet icke synes vara godhet och nåd, är det dock idel godhet och nåd, som följa henne, så att hon kommer lyckligt igenom och hinner fram till det föresatta saliga målet.
Godhet och barmhärtighet, ja idel godhet och nåd hafven I, mina käraste, redan fått röna på mångfaldigt sätt under edra framfarna lefnadsdagar. Godhet och nåd är det ock af Herren, att I nu blifvit med hvarandra förenade genom äktenskapets heliga band. Ty då I hafven låtit äktenskapets Gud styra edra hjärtan och stiftat edert äktenskap utan att gå Honom i förväg eller i eftergivenhet för köttet gå på egna vägar, så är Han ock vill Han vara när Eder och med Eder på den Eder förelagda lefnadsvägen med sin nåd och välsignelse. Den som en äkta hustru finner, han finner godt och får välsignelse af Herren. Hennes mans hjärta tör förlåta sig uppå henne och bärgning skall honom icke fattas. Hon giör honom ljuft och icke ledt i alla sina lifsdagar. Ords. 18:22, 31:11,12.
Och hvilken oskattbar gåfva är icke en trogen och kärleksfull make, som fruktar Herren och låter styra och leda sig af Hans Ande! Gåfva, sade jag, då man icke sökt eller tagit sig make själf efter eget behag, utan låtit Herren äfven i denna högst viktiga angelägenhet utan svek eller dubbelhet vara sin herde och styresman. Fastän detta icke är någon rättfärdighet så är det likväl betryggande, ty på rättom väg är lif och på farnom stig är ingen död, Ords. 12:28.
Godhet och barmhärtighet behöfven I ock allt framgent under Eder gemensamma vandring på lifvets vädjobana såväl som vid dess slut.
Så vare då detta ord af Guds Ande genom David Eder gifvet på denna Eder högtids- och glädjedag såsom ett böneord, ett symbolum till tröst och styrka, till vederkvickelse, hugnad och glädje på sorgens och motgångens dag såväl som på medgångens och glädjens.
Det vare Eder ägnadt först såsom ett önskeord. Hjärtat önskar sig välgång och lycka.
Denna önskan är berättigad, då den styres, begränsas och ledes af Guds Ande, som icke blott är kärlekens men ock kraftens och tuktighetens Ande.
Varma och hjärtliga välönskningar bära ock vi, edra föräldrar, syskon, anhörige och vänner för eder på våra hjärtan. Men hvad mera och hvad bättre kunna vi väl då önska eder än den kärleksfulle himmelske faderns och den trofaste själaherdens Jesu Kristi godhet och barmhärtighet. Ja, må då idel godhet och nåd följa – förfölja eder i alla edra lifsdagar och mågen I blifva såsom Hans barn och lärjungar i Herrens hus, först i Hans nåderike här och sedan i Hans härlighetsrike där, evinnerligen.
Men vi ägna eder detta Herrens ord på denna eder högtidsdag ock såsom ett böneord. Detta nådesord af Herrens mun är ett uttryck för de böner om Hans nåd, Hans välsignelse, Hans omvårdnad, ledning och hjälp som I själfva hafven framburit och frambären inför Hans ansikte. Men så hafva vi ock redan ock så vilja vi ock nu förena våra böner med edra hjärtans suckar inför nådens tron nedkallande öfver eder godhet och barmhärtighet från all godhets och barmhärtighets Gud. Se därigenom få edra och våra önskningar och välönskningar den rätta betydelsen och kraften och medföra den rätta frukten och välsignelsen.
Därför kunna och vilja vi ock lämna eder detta symbolum så som ett löftesord. Såsom ett sådant ord, ett löftesord, lade Guds Ande det i munnen på psalmisten och lät uppteckna det i den heliga Skrift. Men icke blef det skrifvet för hans skull, utan det är skrifvet för alla deras skull, hvilka såsom Jesu rätte lärjungar hålla sig i tro och lydnad till denne sin herde. Ja, det är skrifvet ock särskildt för eder skull såsom ett eder tillägnadt tröstligt löftesord. Så mån I då i tron genom Jesu Kristi Guds Sons förtjänst och rättfärdighet göra detta löftesord till edert och säga i trons dristighet och förtröstan: Godhet och barmhärtighet skola följa oss i alla våra lifsdagar - - evinnerligen.
Så skall detta ord för eder vara en käpp och staf till stöd och styrka under vandringen på vedermödasvägen, till segerkraft och tröst i striden i själfva dödsmörkrets dal.
Ja, vår Herres Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes delaktighet vare med och öfver eder! Amen.